Manwhore

WOHO!!

Vet inte varför jag startade inlägget så men kände att jag ville sticka ut.

I helgen har det hänt mycket.

Började med att vi spela träningsmatch mot ännu ett Irlänskt lag i lördags. Vi vann även denna matchen med 20-0. Nu spelade vi för första gången iår på våran hemmaplan vid Mellbyfältet. Planen är rätt vattensjuk sen innan och det hjälpte inte att det regnade kvällen innan.. Efter en spräck haka, ett spräck ögonbryn och en bruten hand så gick Spartacus RUFC som sagt segrande ur denna matchen med.

Efter matchen var det dags för det traditionella och alltid lika trevliga, supa som svin med motståndarna. Började med allmänt häng med Nisse, Johan och deras kompis Jossan men de gick och byttes snabbt av Sebbe, Cissi, Sabrina, Palle och hans flickvän Amanda(?). Kvällen slutade på Dubliners där sebbe(!) fixade in alla. Mad props sebbe.

Inte lika roligt var att man hade ju lovat coach att hjälpa till och bygga och sedan riva scen i scandinavium på söndag morgon. Skulle vara där kl 7 och en annan som kom hem kl 4 på morgonen mådde rätt bra.. Efter drygt 9 h av lyftande, konkande och kopplande så åkte jag hem för att ladda batterierna för att på kvällen riva samma scen som vi byggde upp. Med att ladda batterierna så menar jag 1 h sömn innan det var dags att åka in. Vi hade rivt allt vid ungefär kl 2 på natten och då skulle man upp kl 5 till ens riktiga kneg. Så man har ju mått bättre när man ska jobba..

Fast jag skulle inte byta bort det för något.

Det är sådana helger som får en att känna att man lever.. Man får testa sina gränsen om på ett något ofarligt sätt.. men det är väl sånt jag gillar. Skulle nog inte spela rugby om jag inte gillade att testa mig själv.. För att se vad kroppen pallar. Alla som kommer och tittar på mina matcher och inte vet något om sporten tycker att jag är sjuk i huvudet och undrar varför jag gör det jag gör. Jo, jag ska förklara.. Det är en av de bästa känslorna man kan ha när man inser att man inte är gjord av glas och några smällar inte gör så mycket. Det får en att känna att man är oövervinnerlig och ingen kan röra en. Man blir också mer självsäker. DU vet vad din kropp klarar och inte klarar av.

Nu på lördag möter vi ett spanskt universitetslag från Madrid. Det kommer nog skilja sig från de andra matcherna. För det första så tror jag inte att Spanjackerna kommer komma bakfulla som ägg till matchen. Dessutom är det ett universitetslag. Vilket betyder att det är killar i min ålder som kommer. Inget ont om Irländarna men ett gäng bakfulla 30+ killar är inte så mycket att hänga i granen. Matchen är på lördag. Vet inte riktigt vilken tid men vid 14-15 tiden är nog inte så illa pinkat..

Det finns förresten bilder från senaste matchen mot Athboy på hemsidan.



Big L in action..
Gör en så kallad Maori-sidestep fint. Vilket i storsätt betyder att man inte fintar utan siktar på den minsta killen och bara köttar..

• Chuck Norris can hold his breathe for nine years.